Ingen rubrik

 
 
Oj vad jag tycker det är jobbigt med detta med en blogg och att ha något vettigt att skriva ned. Det är väl bara att lägga av med den kanske ni tycker och ja visst men då kommer jag att sakna den, jag vet det. Jag har ju en blogg till där jag ändast har fotoutmaningsinlägg  Jag och mina foton. Gå gärna in och kika där om ni har lust. 
I går va jag i alla fall hos min fantastiska läkare så vi tillsammans kunde komplettera ett sjukintyg till försäkringskassan. De vill ju inte betala ut några mer pengar åt mig utan menar på att jag får lov att säga upp mig från mitt jobb och ta något som jag klarar av med min onda fot. Till saken hör ju den att oftast försvinner ju hälsporren av sig själv och då känns det ju knäppt att jag skulle behöva sluta mitt jobb efter 28 år. Men vad vet jag...
Det va i alla fall ett fantastiskt väder i går så solglasögonen åkte på i solen. Satt här nere vid ån och njöt en bra stund, tills änderna blev allt för närgångna.
 
 
 

Sakta men säkert..

Sakta men säkert smyger sig vikten nedåt när jag ställer mig på vågen. För tillfället har jag lyckats skaka av mig nio kg. Har ju lite svårt med detta att förstå hur tungt det är egentligen så jag måste förvandla det till materiella ting. Så denna gång blev det så här och på en gång förstår man ju hur tungt det faktiskt är.
 
 
Det va som en vecka när jag bara gått ner 3 hg då googlade jag på saker som vägde det och en liten ekorre väger så. Så på det sättet vart det ju som att en korre försvunnit från kroppen. Knäppt jag vet men det funkar på mig 😀

Stötvåg

Ännu en gång har jag gått loss på stötvågsbehandling på min hälsporre.  Det är tur att jag har en ganska hög smärttröskel, för ont som satan gör det när hon går på.  Inte så mycket i hälen utan på vaden.  Nu har jag gått 3 gånger och jag tycker nog att det blivit lite bättre. Vi får verkligen hoppas att jag är på banan snart igen för nu har försäkringskassan beslutat att de inte tänker betala ut några mer pengar till mig.  De tycker sig ha rätt att bestämma att jag ska säga upp min tjänst, ställa mig till arbetsmarknadens förfogande till ett jobb där jag inte behöver stå.  ja vad säger ni om det? Snurrigt med tanke på att jag har jobbat på mitt jobb i 30 år och bara har några år kvar plus att jag kommer ju att bli bra och kan gå tillbaks till mitt jobb.  

Snurrigt säger jag bara...